Ashtanga Yoga
Andning och rörelse i samspel
Ashtanga yoga är en vetenskap med praktiska övningar som har utvecklats under tusentals år för att stödja moralisk, fysisk, mental/känslomässig och andlig utveckling. Ordet ashtanga, som betyder “åtta grenar”, användes för första gången av Pantanjali för ca 2 500 år sedan. Han var den första yogin som skrev ner en systematisk metod för att uppnå yoga, “förening” eller "integration", och hans åttagrenade väg fungerade då, och fungerar lika väl idag, som en vägledning för utövare av yoga. I detta sammanhang betyder yoga att “förena” kropp, sinne och själ, vilket då automatiskt leder till självinsikt om vår sanna natur. För att uppnå den här föreningen är det först viktigt att vi får kontoll över vårt sinne och tar bort all onödig stimulams och skräp som står i vägen för klarhet och insikt. Inom Ashtanga-yogan är den tredje grenen Asana. Det är en rad klassiska yoga- övningar som förbinder sinnet med kroppen genom fokuserad medvetenhet. I det här systemet blir andningen nyckeln till sinnets fokusering.
Det viktigaste i Ashtangayogans flöde är samstämdheten mellan andning och rörelse. I vinyasan är det andningstekniken som kallas ujjayi, eller “den segerrika andningen” som initierar rörelsen, och sedan flödar rörelserna och andningen som ett. Ujjaji-andningen kännetecknas av det mjuka märkbara ljudet som skapas av andningen. In- och utandningen sker genom näsan, ej genom munnen. och luftströmmen reguleras i halsgropen nära stämbanden. Längden och luftmängden i in- och ut- andningarna är samma och det är denna jämnhet som skapar rytmen och de meditativa aspekterna i Ashanga- yogan. Dennar rytm kallas för vinyasa.
Dessa är de ledande principerna i Ashtanga Yoga och ansvarar för att skapa ett system som är känt för sina vackert flödande sekvenser av rörelser och positioner “som vävs på andningens tråd”. De tre nyckelkomponenterna som gör de här principerna till en vinyasa är ujjayi- andingen, bandha-låsen och dristi, fokuseringspunkterna. När dessa tre blir ett, uppnår utövaren tristana. När tristana har uppnåtts kan utövaren börja fokusera på de sjätte och sjunde grenarna av ashtanga yoga – koncentration och meditaiton.
Vinyasa
Sri K Pathabhi Jois, grundaren av den form av yoga som populärt kallas för Ashtanga yoga idag. ger en definition av vinyasa som "rörelser och positioner utförda med en jämn och avslappnad andning". För att uppnå vinyasa, fokuserade guru Shri Krishnamacharya och hans elev Shri K Pattabhi Jois på två viktiga ingridienser. För det första, alla asanas, eller “positioner”, länkas samman i en exakt följdordning, och för det andra, in-och utgångarna ur varje asana synkroniseras med ett exakt antal andetag och rörelser.
I boken Yoga Mala beskriver Shri K. Pattabhi Jois hur varje asana börjar med Samasthitih – där utövaren står redo med jämn andning att påbörja nästa rörelse – och återvänder till Samasthitih, efter att emellan ha utfört en asana med exakt synkroniserad andning och rörelser i övergångarna.
Dessa principer börjar redan från starten med Surya Namaskara A som består av nio andnings- synkroniserade rörelser, Suryanamaskara B har 17 synkroniserade rörelser och positioner, Padahastasana, den första stående positionern har 4, och så vidare.
Ujjayi
När man börjar lära sig ujjayi-
andningen kan det vara svårt att hitta och komma ihåg den rätta kontrollen. För att lyckas, andas vi in och ut genom näsan, men vi lyssnar på och kontrollerar andningen i halsgropen . När vi rör oss i takt med andningens rytm kräver musklerna ett konstant syreintag. För att uppnå ett tillräckligt syreintag behöver lufströmmen öka, men om vi då snabbt drar in luft genom näsan minskar i själva verket luftströmmen. För att undvika detta drar vi in luften från halsens baksida vilket gör att vi kan kontrollera, förlänga och fördupa andningen med hjälp av glottis, halsens röstspringa. Det är friktionen när luften passerar glottis som ger ujjayi-andningen dess karaktäristiska väsande ljud. Förutom att ge stöd för andningen, värmer också ujjayi-andningen upp kroppen inifrån, vilket hjälper att förbränna skräp ur kroppens vävnader.
Bandha
När vi gör ujjayi-andning upptäcker vi att en djup andning förstärks när vi står eller sitter stabilt. I yogan uppnåt vi det med vad som kallas bandha, “lås” eller “försegling”. Muhla bandha används så gott som hela tiden, och vi aktiverar den genom att trycka eller sänka sittbenen nedåt samtidigt som vi lyfter lätt framför sittbenen, genom bäckenet upp till pubisbenet. Bandha kräver en fin balans mellan kontroll och mjukhet. Den rätta känslan frigör andningen och släpper loss en upplyftande effekt som ger intern styrka och lätthet i kroppen.
Dhristi
I ashtanga-yogan kombinerar vi den inre känslan i vinyasan med ett yttre fokus, som gör oss medetna om hur vi befinner oss i rummet här och nu. Det yttre fokuset kallas för dhristi. Det varierar i de olika positionerna med att vi fokuserar mot tummarna, stortån, naveln, eller någon annan kroppsdel. Det vanligaste är att titta ner längs med kinderna längs med näsan.
Ladda ner diagram över Ashtanga yogans först serie under Links & Learning på http://www.yogadotcalm.com/